Allt för att japanerna ska känna sig hemma

Sällan ser man så mycket hjälpsamhet i ett land för att ett annat land ska känna sig hemma. Hawaii slår alla i rekord i vad jag varit med om. Oahu, och förmodligen de andra öarna i delstaten också, är fullständigt invaderat av två nationaliteter – japaner och australiensare. De sist nämnda klarar sig alldeles utmärkt eftersom de talar samma språk som öborna själva, men JAPANERNA!! Snacka om förmåner och ompyssling. Mycket skyltas på både engelska och japanska. Menyer och broschyrer är också på japanska. Det är som i Kanada. Där skriver man också allt dubbelt – engelska först och sedan samma text bredvid på franska, men Kanada är tvåspråkigt så det är inte så konstigt. Här är det däremot engelska på ena sidan och japanska på andra. På Rock-a-Hula häromkvällen var det även en japansk röst som hälsade välkomna och när det var slut tackade för att vi kommit.

På bilden nedan ser vi Lawson. Det är en butikskedja i Japan som kan jämföras med Seven Eleven. I Japan finns det i princip två butiker i varje gathörn där Lawsons skylt hänger. I Waikiki nöjer man sig med EN butik, men det är ungefär som om vi svenskar hade tiggt om att få ha en Pressbyrån när vi hade kommit hit.

Jag tycker heller inte att japanerna beter sig som hemma i Japan. Där är de bara väluppfostrade. Här undrar man om en del är dumma i huvudet. Faktiskt. Igår var det ett par i 25-30 årsåldern i receptionen som jag började undra hur de hade lyckats ta sig hit. Receptionisten fick förklara 20 gånger för dem att de skulle använda det BLÅ nyckelkortet kommande natt och att de sedan skulle använda det GRÖNA. De stod där framför henne som fågelholkar och nickade och pekade och nickade igen och ändå var varken jag eller receptionisten övertygade om att de begrep.

När jag var på Ralph Lauren på Waikele Factory Outlets igår stod det en äldre japanska vid t-shirtsen och vände och vred på tröjorna. Hon ”hoppade på mig” så snart jag kom innanför dörren och höll sig en meter ifrån mig hela tiden. Tog jag i en tröja, gjorde hon likadant. När jag lade två av dem på en hylla för att mäta så att axlarna var likadana stod hon och tittade på mig som om jag vet inte vad. När jag sedan gick fram till kassan vandrade hon efter mig och började lägga upp sina grejer bredvid mina. Expediten sa till henne att det inte var hennes tur, hon tittade på mig som en hundvalp och jag sa till henne att ”you seem awfully interested in me”.

Å när jag igår skulle iväg och äta innan Rock-a-Hula, började det regna ”från klar himmel” som det gör här och jäklar i mig vad det regnade. Stuprännorna svalde inte vattnet utan det forsade ner från taket där jag och 25 japanska kvinnor stod och hukade. Till slut regnade det så mycket att vi alla stod i glaspartiet till en butik och jag fick en japanska i knäet kan man säga. Hon kommenterade mitt pärlhalsband som vackert och undrade var jag hade köpt det. Jag svarade och hon gapade ut svaret till sina kamrater och så hade jag 40 ögon som tittade på mig. Japsen är verkligen precis överallt här.