Aloha från gate E76 – snart avgång


Så, nu har jag klarat av förflyttning från lägenheten till flygplatsen och attans vad det regnade när jag gick de två kvarteren höger och två kvarteren vänster. Men min nya fina jacka från Whistler är fin!

Jag var som alltid ute i god tid, men det tyckte incheckningspersonalen var bra för man vet inte hur det ser ut runt hörnet och idag hade slumpen valt ut mig till extra säkerhetskontroll. Åh nä, tänkte jag, vad är det nu. Korsförhör för att resa in i USA?! Men det vara bara en scanning av kroppen, och det är ju rutin på många flygplatser numera. Tre gula fyrkanter utlöstes på knäna så jag fick kroppsvisiteras också, men jag ska ju till värmen på Hawaii och har inte mycket kläder på mig så det var gjort på fem sekunder.

Nästa anhalt var immigrationen till USA. De verkar klara av sådant redan i Kanada när man flyger från åtminstone Vancouver. Det var likadant för fyra år sedan så flighten till San Francisco den gången var att betrakta som inrikes. Lena i Los Angeles hade varit med om samma sak när hon flög härifrån till just Los Angeles för snart fem år sedan. På immigrationspapperna hade jag anmält att jag hade mat med mig och då ville de veta vad det var för mat. Jag började räkna upp sun seeds, chia seeds, flax seeds, a piece of bread, carob nibs. Men det bryr de sig inte om.

Det är frukten de vill åt och jag hade två äpplen och en banan med mig för jag tänkte att jag skulle kunna kalasa på dem på planet, men se det gick ju inte. De ville veta om det var några klisterlappar på frukten och det var det. Är det det kan det passera som ok, men då ska det stå att frukten är från USA eller Kanada. Mina äpplen var importerade från Nya Zealand, så de åkte all världens väg tillsammans med bananen.Men de var inte otrevliga och jag pratade på om gränskontrollsprogrammen jag sett från Australien och just Vancouvers flygplats och berättade även om hur myndigheterna eldad upp en fiskebåt utanför Australiens kust för att de var rädda för ohyra. Har ni sett de här programmet? Det är väääldigt intressant. I Australien tog de en gång bomull från en passagerare från Indien för att bomullen hade små svarta prickar i sig.

Efter immigrationen valde jag Vancouver Caunucks Bar & Grill och lunch. Laxburgare, men jag bad dem hoppa över brödet eftersom jag inte vill ha gluten, men gärna ”fries” bad jag om istället. Min hjärna var inte vaken. Det är ju gluten i det också så klart. Fries är friterade och det skvätts på lite mjöl på dem också. Glutenpolisen i mig måste vara mer alert! Bara för att göra eländet ännu större och för att jag hade långt tid kvar tills ombordstigning – nu är det tre kvart kvar – petade jag i mig en vaniljglass. Fudge skulle det vara på med vispgrädde, men jag bad att få slippa det. Men nu har jag ont i skinnet i ansiktet. Jag har också de senaste dagarna ätit guacamole. De består till största delen av avocado och den godsaken är histaminrikmat och det gillar inte ansiktet. Det är ju attan att man ska behöva ha rosacea också!! Å andra sidan har det väckt mig när det gäller gluten och med ett nästan obefintligt glutenintag har jag kunnat minska sköldkörtelmedicinen och det är absolut ingen nackdel.

Nu stänger jag datorn för den här gången och så återkommer jag från Honolulu. Aloha!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s